Andra Världskriget - Vuxenserie

När jag var liten kom jag över ett seriealbum om Andra världskriget. Jag kunde knappt läsa men vad gjorde det, serien var oroligt bra tecknade (coola krigsteckningar). Det var vid stället vi tillbringade våra sommrar som min morbror hade lämnat detta album. Detta album lästes och lästes och lästes...  Albumet blev ganska sargat den sommaren och som av en hämdelse "råkade" den följa med hem sen. Albumet var Andra Världskriget Nr 1 "Blixtkriget;

Då hade jag ingen aning om att detta album var en del av en serie (jag kunde ju knappt läsa). Serien är skapad och tecknad av Pierre Dupuis (1929–2004) och kom ut i 11 st delar, varav 6 st blev översatta till svenska och gavs ut av Hemmets Journal AB. 

Som av en händelse råkade jag stöta på del 5 i serien. Den stod att finna i kiosken där jag bodde. Efter lite tjat köpte mamma den åt mig, Andra världskriget nr 5 "Operation Bararossa".

 

Nu började jag förstå att det fanns mer att hämta här. Prolemet var nu, hur får jag tag på de andra albumena och hur många är de (fanns ju inget inernet då). Som tur var hade vi två stycken butiker på "stan" som sålde begagnade serier. Där hittade jag till slut de övriga 3 albumena. 

Detta tog dock några år. Döm av min förvåning när min högstadieklass åke till stockholm en dag (vi skulle väl titta på något viktigt). Som vanligt, fick vi några timmar att strosa själva i stockholm också. Jag, och mina nördkompisar, råkade hitta på en butik i "gamla stan" som sålde begangnade tidningar. Där hittade jag Nr 6, vafaan... Fanns det fler?!?! Jag hade levt i tron att jag hade alla album. Sakta men säkert gick det upp för mig att det fanns mer än vad jag trodde. 

Tiden gick och jag glömde bort denna serie. Av någon anledning dök dessa album åter upp i mitt medvetande. Jag googlade på Pierre Dupuis och fann att han gjort 5st till, som inte blivit översatta, faan.

Dessa 5st böcker är således inte översatta eller pulicerade i Sverige.Att tänka på är att Pierre Dupuis både skrev och tecknade dessa album. Tecknarstilen liknar Blueberrys semi-realistisk stil.Det hadlade ine om någo särskild hvudperson, tan det var en skildring av andra världskriget start och slut, med inslag av några få persongallerier. Denna serie blev lite av en början på mitt andra världskrigs-intresse.

Följande böcker gavs ut och som man ser, det var ett tag sedan de gavs ut.

1 Blixtkrig                                                     1977
2 Dunkerque                                             1977
3 Slaget om Storbritannien                            1977
4 Motståndsrörelsen                                     1978
5 Operation Barbarossa                             1978

6 Mot segern – Från Stalingrad till Berlin       1979

MAC COY

Alexis Mac Coy

Som ung var jag sjuk fascinerad av det Nordamerikanska inbördeskriget, och då särskilt blårockarna (nordstatarna). Detta intresse förde mig till denna serie av tecknade album som handlade Alexis Mac Coy, en sydstatare (grårock) och hans förehavanden under och efter inbördeskriget. I Sverige utkom endast 3 st album;

1. Legenden om Alexis Mac Coy (1978)

2. En viss Mac Coy (1978)

3. Den vita döden (1980)

Samtliga ugivna av SEMIC.

Serien är skriven av  Jean-Pierre Gourmelen (Fra) och tecknad av  Antonio Hernández Palacios (Spa). De skapade 21st album om Mac Coy tillsammans, varav tre som översattes till svenska. Den tecknade stilen är väldigt lik den av Jean Giraud tecknade Blueberry. Jean Giraud är även känd som Moebius.

Det hade varit trevligt om något förlag skulle ta upp facklan och översätta de resterande albumena och ge ut dessa.

Här nedan är bild på alla album som getts ut;

 

VICTORY - nyckel till läsning

Victory är/var en bokserie som producerades mellan 1962 och 1987. Dessa pocketböcker går  under benämningen kiosklitteratur eller kioskromaner (skräplitteratur, helt enkelt). Det vill säga lättillgängliga böcker eller tidningar som ofta såldes i vanliga butiker, och där vissa böcker tydligen såldes i oerhört stora mängder. 

Dessa böcker konsumerade jag i stor mängd under min ungdom och var väl egentligen min nyckel till att börja läsa böcker.

Ofta kunde man hitta dessa böcker i korgar vid kassorna till kraftigt nedsatt pris. Det var just författaren Leo Kessler (Charles Whiting 1926-2007) som jag läste. Han skrev om den påhittade SS-stormdivision Wotan med karaktärerna Kuno von Dodenburg, Schulse & Matz.

Stormdivisonen for som en vetvilling mellan alla slagfält i Europa, allt för att få till spännande (för en 11-13åring) berättelser. 

Victory serien producerades mellan 1962 och 1987 av Wennerbergs Förlag. 354 olika böcker blev det totalt, varav följande av Leo Kessler han övesättas;

SS-stormdivision Wotan
279. Det svarta gardet 
280. Dödskalledivisionen
281. Operation Citadell 
282. Slaget vid Monte Cassino 
284. Den sista offensiven 
285. Räden mot Dieppe 
286. Mot Alexandria 
287. Reträtten 
288. Sista tåget 
295. Stoppa generalen! 
296. Förrädaren 
300. Göringdokumenten 
302. De fördömdas legion 

Fristående
290. Hitler måste dö!

Stormtrupp Edelweiss
291. Stormtrupp Edelweiss
292. Slaget om Leros 
293. Mördarnas dal 
294. Fånga Tito! 

Rommel
297. Spökdivisionen 
298. Ta Tobruk! 

Tyvärr han jag aldrig få tag på samtliga.

Små krigstidningar

Dessa små svart/vita serietidningar om andra värlsdkriget slukade jag som barn. Såldes i vanliga butiker, som hade ett serietidningsutbud. I mitt fall ICA, Konsum eller pressbyrån(kallades Kiosken). Det fanns alltid på nedersta hyllan. Och på min tid fanns det ett stort utbud av alla sorters serietidningar i affärerna.

De var organiserade i olika serier, Patrulserien, Acrionserien etc...

Vad som särskiljde dessa serier har jag ingen aning om, men jag vet  att vissa "berättelser" under perioden 1976-1985, perioden de såldes, kunde återkomma i de olika serierna. Det var nog bara ett sätt att prångla ut så många tidningar som möjligt av dessa berättelser. Pingvin förlaget fortsatte att ge du dessas pärlor efter 1985 till åtminstone 1989.

Har för mig att varje serie kom 12 gånger i månaden och var förhållandevis billiga, även på den tiden..   

Huvudsakligt utgivare:av dessa små guldkorn var  Atlantic Förlag AB, som var ett svenskt förtag och som tog över utgivningen efter SEMIC.Dessa tidningar hade då publicerats tidigare under namn som Brigadserien, Bajonettserien etc... Men dessa kommer inte jag ihåg. Har för mig att Atlantic blev uppköpta och utgivningen minskade.. och jag hade blivit lite för gammal för att läsa dessa alster. 

Formatet på dessa serietidningar var 12x17cm . Varje nummer låg på en 130-140 sidor och allt var svart/vitt. 

Jag slukade dessa serietidningar som ung och det var väl en ingång till att börja läsa böcker när man blev lite äldre. Vad handlade då dessa berättelser om. Jo, det var berättelser som utspelades under andra världskriget. De var korta berättelser om olika livsöden och moral - hjältesagor helt enkelt. 

Jag tyckte att det var bra skit då, men efter att ha läste igeom ett par tidningar igen så är väl domen lite mer nyanserad.

Berättelsernas producerades bl.a. i Storbritanien "en masse" under 60-och 70-talet. Dessa serier var även stora i Finland.

4th "Kings own" (Lancaster) 1815

Målade för ett par år sedan en bataljon ur 4th "KingsOwn". 4th "King's Own" Regiment of Foot (Lancaster) var ett Brittiskt Infanteriregemente som tjänade Storbritanien mellan 1680 och 1959. Traditionerna förs sedan 1959 vidare av Duke of Lancaster's Regiment.

En brittiskt bataljon bestod under Napoleonkrigen av 10 st kompanier. Två av dessa kompanier var så kallade Flank kompanier, ett lätt kompani och ett grenadjär kompani. Dessa kunde utgå för att bilda lätta bataljoner respektive grenadjär bataljoner. Varje kompani representeras av 4 man, vilket är kutym för britter under denna era.

Detta regemente slogs under Napoleonkrigen vid

Corunna 1809

Badajoz 1811

Salamanca 1812

Bladenburg 1812 (i USA)

Vittoria 1813

San Sebastian 1813

Nive 1813

Waterloo 1815

Vän av ordning frågar sig nu, hur kunde detta regemente vara på flera kontinenter samtidigt. Brittiska Regementen var uppdelade i Bataljoner. Dessa bataljoner tillfördes olika Divisioner, således kunde en bataljon slåss i Spanien samtidigt som en bataljon slogs i USA.

Här ser vi en bild ovanifrån. Som ni ser saknas en figur i vid befälsbasen. Det skall dit en "Sapper", när jag väl finner någon lämplig figur. Som ni säkert noterat  för britterna två fanor. En regementsfana och en nationell fana. Detta gör att enheten ser mäktig ut.

 Som ni ser är det en massa figurer i brittisk bataljon. 40 soldater samt en befälsbas på 8 figgar. Detta tar således en massa tid att måla och kan bli lite jobbigt och trist efter ett tag. Men man har ju hobby pannben nu för tiden.

Då regementet bär ett monarkiskt namn, dvs "King Own", bär de den blåa kungliga färgen på sina slag.

Jag upptäckte att jag har målat dessa figurer väldigt mörkt. Detta passar inte mig längre och jag avser att i framtiden putsa upp dessa figurer så att det blir lite mer lyster i bataljonen.

Är väldigt nöjd med hur fanorna slutligen blev, majsigt svajande i den imaginära vinden. Har figgar för två bataljoner till, undrar vila regementen de blir.

Figgarna kommer från Victrix och det finns 52 figurer i en låda. Tyvärr måste de byggas och det är (enligt mig) lite för mycket pill och för lite variation. Jag hade gärna velat att alla figgarna skulle ha kommit med möjlighet att bygga med geväret skyldrat mot axeln i marchformation. Blir för brötigt annars. Tydligen har Victrix tagit åt sig av kritiken så de senare lådorna har figurerna en uppsjö med gevärspositioner. Ett annat aber är man måste köpa en låda till för att komma åt flankompaniernas vingar på armarna. En låda för 8 figurer, hmmm.

Här nedan ser kartongerna. Som ni ser på kartongen följer det med två par fanor i varje låda. Gör ju val av regemente lite lättare.

Krigargubbar

JAG & MINA KRIGARGUBBAR - DEL 12

Nu var det ett tag sedan jag skrev och visade upp något nytt. Denna gång är det British Infantry Support Group. Var egentligen inte så intresserad av denna låda, bortsett från att jag ville ha alla lådor. Detta är en ganska tidig låda, från 1971 tror jag. Framförallt var det jävligt oklart för mig vad lådan innehöll då.

Denna låda är lite speciell. Den innehöll 17 figurer och en massa tillbehör. Det finns 10st unika figurer i lådan, men en av dessa går även att finna i lådan med de brittiska fallskärmsjägarna (lite fuskigt kanske). Nåväl, det är radiokillen och den passar bra in i båda  gängen. Kulsprutan och granatkastaren är inte basade och således omöjlig att leka med på ett bra sätt. Jag har själv valt att basa dess figurer på 2mm plasticard för att få kontroll på figurerna och deras tillbehör. Figgarna är inte särskilt "combat" men funkar för det ändamål de är avsedda för. Tror att jag hade gillat denna låda som liten.

Figgarna är målad i enlighet med de rekommendationer som följer med på baksidan om kartongen och som var typisk för britterna från andra världskriget i Europa, tråkigt brunt. 

Här ser vi figgarna i upprätt position, dvs den position de är avsedda för. Som ni ser här, kanske  med all önskvärd tydlighet, är de inte särskilt mycket action i deras poser. Men det är väl så det skall vara. Det som är roligt är att dessa figgar passar väldigt bra ihop med det brittiska infanteriet (förra inlägget). så till den grad att det är svårt att veta vilka figgar som tillhör vad.

Franska Dragoner 1812-1815

 

Har de senaste året målat Franska Dragoner gjorda av Bröderna Perry. Detta är 28mm figurer i hårdplats gjorda framförallt till historiska krigsfigurspel. Lådan innehåller 8 st Dragoner till fots och 13 st Dragoner till häst. Köpte två lådor för att göra ett regemente om 15 st ryttare om 4 st Skvadroner. Varje  skvadroner innehåller 3 st ryttare. sedan har jag gjort en egen chefsomgång (chef, musiker & standar), lika stor som skvadron. Jag har ingen att spela med men målar ändå då jag tycker att det är roligt och har alltid varit fascinerad av Napoleon-erans färgglada och stora arméer.

Här kan vi se hela härligheten grupperad. 4 st Skvadroner och en Befälsenhet. Varje Skvadron har en egen bas som har en blå markering. Detta för att markera att dessa är fransmän. Enheten längst ut till höger är Elit/Veteran enheten.

De tidiga dragonerna organiserades inte i skvadroner eller trupper som kavalleriet, utan i kompanier som fotsoldater, eftersom tanken var att Dragonen skulle vara en beriden infanterist. Dvs. framrycka till häst och strida till fots. Således var de också beväpnade och organiserade som infanteri, ofta med musköter eller karbiner samt blanka vapen. Dragonofficerare och underofficerare hade även samma titlar som infanteriets. Dessutom använde sig Dragonregementen inledningsvis av trumslagare i infanteristil, snarare än kavalleriets trumpetare, för att kommunicera order över slagfältet.

Ytterligare en bild på Regementet samlat.

Jag har valt att representera 17:e Dragonregementet. Detta då jag tycker att rosa bryter av bra mot det mörkgröna. Sedan är ju även rosa en stark och klassisk militärfärg. Regementet bildades 1743 och bestod av en blandning av franskvänliga Tyskar och Polacker och kallades initialt "Volontaires de Saxe". 1762 bytte de namn till "Schönberg-Dragons" och 1791 blev de "17e Regiment de Dragons".

Här ser vi Elit/Veteran enheten grupperad på en skvadronbas.  Skvadron motsvarade infanteriets Bataljon som stridsenhet. Egentligen var Elit/Veteran enheten bara ett kompani stort, dvs en halv Skvadron. Men det skulle inte bli symmetriskt och snyggt om jag gjorde så (tycker jag). Elit/Veteran enheten hade också svarta hästar, vilket jag missade. Det som skiljer dessa från de vanlig Dragonerna är deras röda Epåletter (elit status) och deras huvudbonad.

Frederic-Auguste de Beurmann var den enda officer ur det 17:e Dragonregementet som nådde rangen av Brigadgeneral under Napoleonkriget. Han föddes 22/9 1777, blev Överste 27/4 1806 och Brigadgeneral 6/8-1811. Belönades med en Baron titel 27/11 1808 och Hederslegionen av Kommendörs grad 2/11-1812. Den 13 April 1815 tog Brigadgeneral de Beurmann sitt liv med två pistolskott i staden Metz.

Befälsbasen med en Fanbärare, Regementschef och Trumpetare (musiker). Det franska kavalleriet använda sällan sitt standar/fana i strid men jag tycker att det ser coolare ut, således finns den med. Officeren har silverfärgade Epåletter för att visa sin status. Och slutligen musikern som ser ut som en liten bröllopstårta. Efter 1812 hade samtliga musiker en enhetlig uniform som var grön med guld och röda revärer. Innan dess hade ofta musikerna inverterade färger från sitt förband. Således blev denna musikers färg rosa med gröna slag. Jävligt coolt. Dragonerna använde sig ofta av trummor men dessa ingick inte. Skall se om jag senare kan konvertera en trummis till häst framgent.

Regementet hade fram till 1871 inga egna segernamn men här kommer en lista över de slag de deltog i under Napoleon-eran;

1792: Valmy

1794: Schifferstadt

1796: Korch och Renchen

1797: Bopfingen och Övergången av Rhen

1799: Stockach och Zurich

1800: Hohenlinden

1805: Albeck och Austerlitz

1807: Eylau, Mansfeld, Capture of Koenigsberg och Friedland

1808: Erövringen av Madrid och Benavente

1809: La Corogne, Braga, Amarante och Arzobispo

1810: Estramadure

1811: Albuhera

1812: Villagarcia och Valencia de la Torre

1813: Vitoria och Magdebourg

1814: Fontvannes, Troyes, Provins, Arcis-sur-Aube och Paris

1815: Ligny och Namur

Två stycken officerare ur 17:e Dragonregementet, Detta syns pga deras silverfärgade epåletter och de leopardmönstrade tygstycket på deras hjälm.

Under Napoleonkrigen fungerade dragonerna närmast som lätt kavalleri. Däremot hade Napoleon problem att hitta hästar år sina Dragoner under 1800-talets början. Därför saknades det ca 6000 st hästar till dessa Dragonregementen vilket ledde till att 4 st Dragonregementen organiserades till fots med uppgift att skydda de bakre underhållslinjerna och artillerireserven. Efter de förkrossande segrarna över Österrike-Ungern och Preussen under 1805-1806 kunde till slut Napoleon utrusta samtliga Dragonregementen med hästar. 1811 var det åter brist på hästar i den Kejserliga hären. Detta på grund av dels hårda strider i Spanien dels den notoriskt ökända Franska omsorgen av sina hästar. Dekret gick ut 1812 att samtliga infanteriofficerare med häst skulle "av-hästas" och tillföras kavalleriet. Efter Rysslandsfältåget (179000 höstar gick åt) var det Franska kavalleriet i sådan bedrövligt skick att de längre inte kunde fälla de typiska Napolitanska avgörandet på slagfältet. Vilket till del kan förklara att det gick som det gick för Napoleon från 1814.

Ett Fransk kavalleriregemente var på pappret mellan 800-1200 man. Under fälttåg var dessa regementen ofta starkt reducerade, ända ner till 300-400 man.

Nedan finns ett antal planscher som visar på olika typer av Dragonuniformer från Napoleonkrigen. Förhoppningsvis blir det ett till regemente till häst (förmodligen med orangea slag) samt ett regemente till fots med gult slag. Tiden får utvisa vad som händer.